Världsarv

Världsarvsflaggan vid Falu koppargruva.
Gammelstads kyrkstad och Egyptens pyramider är båda världsarv.Gammelstads kyrkstad och Egyptens pyramider är båda världsarv.
Gammelstads kyrkstad och Egyptens pyramider är båda världsarv.

Världsarven utgörs av de kultur- och naturmiljöer i världen som anses vara ojämförligt mest enastående och av stor betydelse för hela mänskligheten.[1] Vad som är och hur ett objekt kan bli ett världsarv bestäms i världsarvskonventionen (Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv). Konventionen antogs den 16 november 1972[2] av Unescos 17:e generalkonferens i Paris.[3]

FN-organisationen Unesco (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) upprätthåller en lista över världsarv och det står medlemsländer fritt att nominera objekt till listan. En vanlig missuppfattning är att världsarv placerats på listan efter en extern och objektiv värdering av utomstående experter; så är alltså inte fallet. Det är respektive land som lyfter fram de objekt man önskar placera på listan. Därefter beslutar en världsarvskommitté efter rådgivning av experter huruvida objektet uppfyller de krav och de kriterier som finns i konventionen. Att både Gammelstads kyrkstad utanför Luleå och Egyptens pyramider är placerade på världsarvslistan betyder således att Sverige valt att placera kyrkbyn på världsarvslistan, medan Egypten valt ut de välkända pyramiderna. Det innebär däremot inte en värdering av de båda platsernas relativa kulturhistoriska värde. Medlemslandet är därefter i enlighet med konventionen förpliktigat, åtminstone moraliskt, att sörja för att världsarvet bevaras åt eftervärlden. När en miljö eller ett fenomen antagits som världsarv skall det vara en angelägenhet för hela mänskligheten, enligt Unesco.

Sedan 15 maj 2014 är 191[4] av Unescos 195 länder[5] anslutna till konventionen, därav har 104 ratificerat den, 84 antagit den (71 ”acceptance” och 13 ”notification of succession”) samt 3 anslutit sig (”acceded”) till konventionen. Det finns 1073 världsarv i 167 länder (maj 2018). Av dessa är 832 kulturarv, 206 är naturarv och 35 blandade objekt dvs. både natur- och kulturarv.[6] Varje år har tillkommit i snitt 27 världsarv[a]. Italien har, med sina 53,[7] fler världsarv än något annat land, därefter kommer Kina med 52 och Spanien med 46 världsarv.

Innehåll

Andra Språk
Alemannisch: UNESCO-Welterbe
azərbaycanca: Ümumdünya irsi
беларуская (тарашкевіца)‎: Сусьветная спадчына ЮНЭСКО
Boarisch: UNESCO-Wödeabe
brezhoneg: Glad bedel
客家語/Hak-kâ-ngî: Sṳ-kie Vì-sán
한국어: 세계유산
hornjoserbsce: Swětowe herbstwo
Bahasa Indonesia: Situs Warisan Dunia UNESCO
қазақша: Әлемдік мұра
Kiswahili: Urithi wa Dunia
Lëtzebuergesch: Weltierfschaft
Bahasa Melayu: Tapak Warisan Dunia
монгол: Дэлхийн өв
Nederlands: Werelderfgoed
Nedersaksies: Wealdarfgoodlieste
日本語: 世界遺産
norsk nynorsk: Verdsarv
Plattdüütsch: List vun dat Weltarv
саха тыла: Аан дойду Утума
Simple English: World Heritage Site
српски / srpski: Светска баштина
srpskohrvatski / српскохрватски: Svjetska baština
Basa Sunda: Loka Warisan Dunya
татарча/tatarça: Бөтендөнья мирасы
Türkçe: Dünya Mirası
Tiếng Việt: Di sản thế giới
吴语: 世界遗产
粵語: 世界遺產
中文: 世界遗产