Lyndon B. Johnson

Lyndon B. Johnson


Ämbetsperiod
22 november 1963–20 januari 1969
VicepresidentIngen (1963–1965)
Hubert Humphrey (1965–1969)
FöreträdareJohn F. Kennedy
EfterträdareRichard Nixon

Ämbetsperiod
20 januari 1961–22 november 1963
PresidentJohn F. Kennedy
FöreträdareRichard Nixon
EfterträdareHubert Humphrey

Ämbetsperiod
3 januari 1955–3 januari 1961
StällföreträdareEarle Clements
Mike Mansfield
FöreträdareWilliam F. Knowland
EfterträdareMike Mansfield

Ämbetsperiod
3 januari 1953–3 januari 1955
StällföreträdareEarle Clements
FöreträdareStyles Bridges
EfterträdareWilliam F. Knowland

Ämbetsperiod
3 januari 1951–3 januari 1953
FöreträdareFrancis J. Myers
EfterträdareLeverett Saltonstall

Amerikansk senator från Texas
Ämbetsperiod
3 januari 1949–3 januari 1961
FöreträdareW. Lee O'Daniel
EfterträdareWilliam A. Blakley

Medlem av USA:s representanthus från Texas' 10:e distrikt
Ämbetsperiod
10 april 1937–3 januari 1949
FöreträdareJames P. Buchanan
EfterträdareHomer Thornberry

FöddLyndon Baines Johnson
27 augusti 1908
Stonewall, Texas, USA
Död22 januari 1973 (64 år)
Nära Stonewall, Texas, USA
NationalitetUSA Amerikan
Politiskt partiDemokraterna
MakaLady Bird Taylor
BarnLynda
Luci
Alma materSouthwest Texas State Teachers College
YrkeLärare
ReligionKristi Lärjungar
NamnteckningLyndon B. Johnsons namnteckning
Militärtjänst
FörsvarsgrenUSA:s flotta
Tjänstetid1941–1942
GradLieutenant commander
Slag/KrigAndra världskriget
Slaget om Salamaua–Lae
UtmärkelserSilver Star
Frihetsmedaljen (postumt; 1980)

Lyndon Baines Johnson, ofta kallad LBJ, född 27 augusti 1908 i Stonewall, Texas, död 22 januari 1973 nära Stonewall, Texas, var USA:s 36:e president åren 1963 till 1969, en befattning han tillträdde efter att han tjänstgjort som USA:s 37:e vicepresident under åren 1961 till 1963. Han är en av endast fyra personer[1] som tjänstgjort i alla fyra valda federala ämbeten i USA: representanthusledamot, senator, vicepresident och president.[2]

Johnson, en sydstatsdemokrat, tjänstgjorde som representanthusledamot från Texas 1937–1949 och som senator 1949–1961, varav sex år som senatens majoritetsledare, två som senatens minoritetsledare och två som senatens majoritetsinpiskare. Efter en misslyckad kampanj för den demokratiska utnämningen 1960 tillfrågades Johnson av John F. Kennedy om att vara dennes vicepresidentkandidat för presidentvalet 1960.

Johnson övertog presidentposten efter mordet på John F. Kennedy den 22 november 1963, avslutade Kennedys ämbetsperiod och valdes till president på egna meriter efter att med bred marginal ha besegrat Barry Goldwater i presidentvalet 1964. Johnson hade starkt stöd från Demokratiska partiet och som president var han ansvarig för utformningen av ”Great Society”-lagstiftning som inkluderade lagar som upprätthöll medborgerliga rättigheter, Public Broadcasting, Medicare, Medicaid, miljöskydd, stöd till utbildning och hans ”krig mot fattigdom”. Han var känd för sin dominerande personlighet och sin s.k. ”Johnson treatment”, hans metod för att tvinga mäktiga politiker att främja vissa lagförslag.

Johnson eskalerade den amerikanska inblandningen i Vietnamkriget, från 16 000 amerikanska rådgivare/soldater 1963 till 550 000 stridande trupper i början av 1968, då amerikanska dödsoffer skjutit i höjden och fredsprocessen kört fast. Medverkan i kriget stimulerade en stor antikrigsrörelse baserad särskilt på universitetscampus i USA och utomlands. Sommarupplopp bröt ut i de flesta större städer efter 1965 och kriminaliteten sköt i höjden, och hans motståndare började höja politiska krav på ”lag och ordning”. Det demokratiska partiet delades i flera stridande fraktioner och efter att Johnson lyckats dåligt i primärvalet 1968 i New Hampshire avslutade han sin kampanj för omval. Vicepresidenten Hubert Humphrey valdes som ersättare som presidentkandidat. Hubert Humphrey förlorade presidentvalet mot republikanen Richard Nixon. Historiker hävdar att Lyndon Johnson markerade toppen av den moderna liberalismen i USA efter New Deal-eran. Johnsons insatser har blivit positivt värderade av några historiker på grund av hans inrikespolitik.[3][4]

Andra Språk
Alemannisch: Lyndon B. Johnson
azərbaycanca: Lindon Conson
Bân-lâm-gú: Lyndon B. Johnson
беларуская (тарашкевіца)‎: Ліндан Бэйнз Джонсан
Bikol Central: Lyndon B. Johnson
български: Линдън Джонсън
Ελληνικά: Λύντον Τζόνσον
emiliàn e rumagnòl: Lyndon B. Johnson
गोंयची कोंकणी / Gõychi Konknni: Lyndon Johnson
客家語/Hak-kâ-ngî: Lyndon B. Johnson
한국어: 린든 B. 존슨
hornjoserbsce: Lyndon B. Johnson
Bahasa Indonesia: Lyndon Baines Johnson
interlingua: Lyndon B. Johnson
Kapampangan: Lyndon B. Johnson
Kinyarwanda: Lyndon B. Johnson
Lëtzebuergesch: Lyndon B. Johnson
lietuvių: Lyndon Johnson
მარგალური: ლინდონ ჯონსონი
Bahasa Melayu: Lyndon B. Johnson
Mìng-dĕ̤ng-ngṳ̄: Lyndon B. Johnson
Nederlands: Lyndon B. Johnson
norsk nynorsk: Lyndon B. Johnson
oʻzbekcha/ўзбекча: Lyndon Johnson
Piemontèis: Lyndon B. Johnson
Plattdüütsch: Lyndon Baines Johnson
português: Lyndon B. Johnson
sicilianu: Lyndon Johnson
Simple English: Lyndon B. Johnson
slovenčina: Lyndon B. Johnson
slovenščina: Lyndon B. Johnson
српски / srpski: Линдон Џонсон
srpskohrvatski / српскохрватски: Lyndon B. Johnson
українська: Ліндон Джонсон
Tiếng Việt: Lyndon B. Johnson
žemaitėška: Lyndon Johnson
Lingua Franca Nova: Lyndon Baines Johnson